Ryktet spred sig snabbt och orsakade folkvandring till platsen.
(Se även Richard Grahns film nedan som är länkad från Aftonbladets nättidning).
- Vi har försökt hålla folk borta från björnungen, berättar Kurt Lundgren, jaktbevakare och eftersöksledare som omgående kallades till platsen.
En av orsakerna var förstås osäkerheten kring vad som hänt med björnhonan och ovissheten var hon befann sig.
Björnhonor med ungar är inte att leka med. Så de personer som kom i närheten av björnungen svävade i potentiell fara om honan fått för sig att försvara sin avkomma.
- Till en början satte sig björnungen ner vid två personer. En skulle klappa den. Men det avrådde jag ifrån. Även om de är små och gulliga kan de bitas hårt, berättar Lundgren.
Så småningom begav sig björnungen in i skogen, stressad av all uppmärksamhet eftersom folk vallfärdade till platsen i sina bilar. Vad som hänt honan visste ingen.
- Det kan ju också vara så att en björnhanne attackerat honan med ungar. Björnhannarna kan döda ungar som inte är deras egna för att själva få para sig med honan och på så sätt föra sina gener vidare. I dessa situationer kan honorna skicka iväg sina ungar i skydd för att sedan ta fighten med hannen, förklarar Lundgren, som själv aldrig varit med om någonting liknande förut.
Under eftermiddagen kom också uppgifter om att honan setts.
- Men det är än så länge bara hörsägen. Ingenting som vi fått bekräftat, säger Lundgren.
 |
| En eftersöksgrupp från Arvidsjaur med hund för björnspårning kalaldes in för att leta rätt på honan. |
Ett jaktlag med hund som tränats för spårning av björn kallades under måndagskvällen in från Arvidsjaur.
De började spåra honan längs banvallen och området längs järnvägen bara några hundra meter från villaområdet Västermalm.
Ivar Skavik från Arjeplog, var en av de första som fick syn på björnungen. Han var på väg med sin hustru och dotter till Sunderby sjukhus när den lilla nallen uppenbarade sig nära hundkapplöpningsbanan.
- Ungen försökte ta sig över vägen till mamman, som stod på andra sidan. Men det kom så mycket bilar, berättar Skavik för tidningen NSD.
Han tog bilder och försökte tillsammans med flera andra nyfikna förbipasserande få björnungen över vägen.
- Vi gick bakom för att skrämma iväg björnungen. Den skrek och var väldigt rädd, lät som ett litet barn som hade gjort sig illa.
Men den lilla nallen vågade sig aldrig över vägen. Ivar Skavik såg i samma veva att björnmamman lufsade vidare in i ett buskage på andra sidan.
- Jag vet inte om mamman drog därifrån. Hon kanske hade fler ungar.
När polisen fick besked om Skaviks vittnesuppgifter till NSD avblåstes eftersöket.
- Det fanns inga spår efter björnmamman längs banvallen, så hon kan inte ha blivit påkörd, säger Thomas Schäufele, polisens länsvakthavande befäl, till NSD:s nätupplaga och fortsätter:.
- Vi backar hem nu och låter naturen ha sin gång. De kommer att hitta varandra under natten.
TEXT: TONY BERGLUND
FOTO: MARCEL KÖPPE (BJÖRN), STERLING NILSSON (BESÖKARE), TONY BERGLUND (EFTERSÖK).